Efter första dagens skidåkning gjorde vi en topptur. Jag vet inte om det är så här norrmännen vanligtvis gör, men vi spände på oss skidorna och vandrade 250 höjdmeter uppför ett berg. Många av barnen kroknade på vägen och tog av sig skidorna och gick, men jag och en handfull barn hade på oss skidorna så långt det gick. Det var ganska jobbigt så jag är imponerad av att de klarade det, speciellt sista backen som var nästan lika brant som en svart pist.
Efter en stund på toppen skulle vi ta oss ner igen. Det hade inte varit några problem med slalomskidor på fötterna, men nu hade jag längdskidor. Det blev ett kasande och ett sicksackande på både isig snö och djup mjuk snö med många vurpor. Ni som försökt ta er upp stående med skidor på fötterna i djup mjuk snö vet vad det handlar om. Det hela var inte direkt en boost för självkänslan; jag kände mig som en nybörjare på skidor.
Min fråga kvarstår: är det så här man bestiger berg på vintern i Norge?
/Jocke
![]() |
Äntligen uppe på toppen med utsikt över Lom och fjorden |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar