Medan Kay tar igen sig med bad, filmer, sömn och mat på hotellet är jag ute och vandrar i det ostadiga spanska vädret. På väg till Los Arcos träffade jag min gamle bekant Stew. Jag misstänkte att det var han för det tog en bra stund innan jag kom ikapp honom (viktig info: även när jag går är jag snabbast på leden). Efter att vi slagit följe någon timme upptäckte jag att min regnjacka jag haft fastspänd på ryggan var borta! Jag vände genast om och frågade alla jag mötte om de sett den. Så såg jag min barmhärtiga samarit på avstånd med min regnjacka dinglande vid ryggsäcken. Jag bokstavligen föll på knä vid hans fötter och kysste hans kängor. Den lille franske farbrorn Bernard kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
 |
| Min franske räddare i nöden |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar