Välkommen på föreläsning söndag 26/5

Idag var jag ute och sprang för första gången på en månad (senast var tredje dagen på pilgrimsleden). Jag hade inga känningar i foten under själva passet, men nu några timmar efteråt har jag en svag molande känning i fotleden. Jag hoppas att det går över och inte är något som förvärras.

Nu på söndag kl. 16-17 håller jag en föreläsning om mina veckor på pilgrimsleden. Det kommer inte vara en redogörelse från dag 1 till dag 23, utan en inspirerande föreläsning om hur vi lever våra drömmar här och nu istället för att skjuta upp dem till en avlägsen framtid. Självklart med en hel del glimtar och anekdoter från våra strapatser från Saint-Jean-Pied-de-Port till Camino de Santiago. Adressen är Tobaksvägen 24 nb i Hökarängen, Stockholm. Välkommen!

Någon med skavsår tröttnade på sina skor

Buen Camino!

Tisdag 14 maj 2013 kl. 15:47. Jag tror vi flyger i svenskt luftrum. Planet ska enligt tidtabell landa om 50 minuter.

I morse gick vi vår sista etapp, 12 kilometer till flygplatsen på drygt två timmar. Det är lite lustigt hur långt det kändes med tanke på det avstånd vi tillryggalagt de senaste veckorna.

Jag är ganska trött efter fyra timmars sömn i natt och det känns skönt att komma hem och uppleva vardag med familj, vänner och arbetskamrater. Här följer några saker som jag inte upplever så ofta i Sverige:

- Språkförbistring
- Lampor med timer som slocknar när jag kissar
- Pilgrimsmiddag
- Vattenkranar som rinner lång stund efter jag satt på dem
- Siesta
- Gaspacho på tetra
- Kranvatten med klorsmak
- Snarkningar på olika språk i sovsalar
- Ägg, ägg, ägg...
- Att gå upp till tio timmar per dag
- "Buen Camino!"
och mycket mer...

Den karaktäristiska snäckan som kantade vår väg till Santiago de Compostela

Sista kvällen med gänget

Måndag 13 maj 2013 kl. 23:57. Sista dygnet i Spanien. Vi har avslutat resan med en pilgrimsgudstjänst och ett besök på en spaanläggning. Vi var försenade och äntligen sprang vi en bit.  Vi kom till stora katedralporten en minut över tolv och den var låst. Men eftersom det inte kostar något att fråga (som Kay brukar säga) fick vi info om en sidoingång. Vi kunde alltså vara med på mässan och se det omtalade rökelsekaret svänga fram och tillbaka över katedralbesökarnas huvuden. Det kanske är det roligaste katolska präster får göra för det var ett helt gäng män i röda kappor som hjälpte till att få fart på gungandet.

För övrigt är några presenter inköpta och väskorna packade. Det är elva kilometer till flygplatsen så vad passar bättre att avsluta en pilgrimsvandring än att gå till flyget? Det är ingen här som blinkar om man har gått caminon, men när vi säger att vi ska gå till flygplatsen blir folk förskräckta. Det är ganska roligt att inte ta invanda vägar utan att istället göra okonventionella val. Även om det innebär att gå upp tidigare, så dags att ställa mobilen på ringning och sluta ögonen. God natt!

Det behövdes åtta präster för att gunga rökelsen (eller så var det bara kul att vara med)

Fusk

Söndag 12 maj 2013 kl. 23:58. Kay ligger påklädd och snusar i sängen bredvid mig. Vi har tagit in på ett kombinerat hotell och härbärge i Camino de Compostela. I vårt rum finns även en tom våningssäng som vi hoppas förblir tom även i morgon. Det är skönt att ha ett eget rum och slippa snarkande pilgrimer plus att kunna sova så länge vi vill på morgonen.

Vandringen är slut och vi har nått vårt mål, inte på det sätt vi föresatt oss, men ändå på vårt alldeles egna vis. Jag har fått rannsaka mina motiv och brottats med begreppet fusk som dykt upp både hos mig själv och pilgrimer jag mött på vägen. Olika definitioner av fusk är bland annat följande:

- att gå och inte springa
- att inte gå varje dag
- att inte gå hela sträckan
- att åka buss eller tåg
- att inte sova på härbärgen
- att skicka packningen med buss

Jag har brutit mot de flesta av dessa regler och jag hoppas att jag lärt mig detta: Man får göra som man vill och andra behöver inte göra som jag! Och det finns inget rätt sätt och därmed inget fusk. Det är ganska befriande att sänka garden och slippa vara domare, både över mig själv och andra.

Två pilgrimer framför katedralen i Santiago de Compostela

Sex and the pilgrimsled

Lördag 11 maj 2013 kl. 12:42. Jag vet inte vad ni får för associationer när ni hör ordet pilgrimsled. Några av mina är medelålders vandrare, spartanskt leverne, sol, regn och skavsår. Denna illusion höll ungefär halva leden ackompanjerad av härbärgen med strikta kvälls- och morgonrutiner, måttligt drickande och haltande pilgrimer.

Men ju närmare vi kommer Santiago de Compostela desto mer utsvävande verkar det bli. Sista natten hade jag svårt att sova på grund av inraglande och hånglande pilgrimer. Inte blev det bättre av att de lämnade rummet. Då skenade fantasierna iväg i väntan på att de skulle komma tillbaka så att jag äntligen skulle kunna få somna in. Efter en halvtimme kom de tillbaka med buller och bång och efter viskande förhandlingar och byte av sängplatser blev det äntligen tyst och jag kunde sova. Jag hoppas nästa härbärge bedrivs med stenhård katolsk disciplin.

Pilgrimernas egen Casanova ett par dagar och några mil från målet

Drömmar och buddhism

Fredag 10 maj 2013 kl. 21:45. Idag har vi gått c:a 24 kilometer och har 51 kilometer kvar att gå på tre dagar. Vi hade velat övernatta i Casanova men härbärget hade inte öppnat och det såg inte ut att finnas varken affärer eller barer så vi gick vidare till Melide. Här hittade vi både härbärge och supermercados.

Vår pilgrimsfärd väcker många tankar om livet. Vi hade ett mål med resan, att springa pilgrimsleden. Under vägen har vi fått välja nya strategier allt eftersom omständigheterna förändrats. Man skulle kunna se det som ett misslyckande, men det går också att se det som att livets resa är oförutsägbart. En av de saker jag tar med mig hem är viljan att leva mina drömmar och att inte leva mitt liv som en sen-buddhist (som Kay säger). Något jag tror kommer hjälpa mig är att inte hålla drömmarna med så fast hand, utan att lätta på tyglarna så att de kan finna nya vägar. Vägar som kommer leda mig till platser jag aldrig drömt om förut.

Två pilgrimer med fisheye-fokus