Det må bära eller brista

Fredag 3 maj 2013 kl. 21:32. Den som läste förra inlägget förstår att jag är orolig för min fot. Det kändes i början som om jag inte ens skulle komma dit där Kay spenderat natten, men så småningom gick det allt lättare. Min plan var att gå en by längre än Kay, men det är inte lika kul att gå själv så jag gick lite extra. Sammanlagt 46 kilometer blev det idag. Jag förstår nu Kays epitet på mig: Pannbenet. Jag får se hur foten mår i morgon. I den här takten är jag ikapp i övermorgon, så jag håller tummarna.

I natt sover jag på ett härbärge i kyrkans regi. Blev mottagen av en liten nunna. Känner mig som en äkta pilgrim.

Dagens landskap var inte mycket mer spännande än så här