Äventyr på mossen och gaffatejpens välsignelse

Igår morse gav vi oss av - jag, svärfar och en svåger - på ett litet äventyr. Vi tog bilen från Nyköping och innan Kolmården tog vi av och körde fem kilometer på en liten grusväg och kom så fram till Fjällmossen. Vi tog fram skidorna och i nästan två timmar skidade vi fram i lugnt tempo, mestadels över mossen men också en och annan bökig tur genom skogarna som omgärdade Fjällmossen.

Jag tror att det var välgörande alternativ träning med paus från löpning och styrketräning. Det blev mycket stakning i ett så gott som helt flackt landskap, en upplevelse för både kropp och själ. Solen värmde och skaren övergick snart i mjuk snö som stavarna sjönk ner några decimeter i. Tricket blev att träffa hålen där tidigare åkare satt ner sina stavar; där kunde stavarna ofta få fäste och inte sjunka ner så långt.

Med mig hade jag också min nylagade vätskeblåsa. Den har läckt under flera månader och först för ett par dagar sedan lokaliserade jag läckan. Jag använde gaffatejp och som väntat slöt den hermetiskt tätt. Så nu har jag äntligen en ryggsäck som bara blir blöt av svett och inte av läckande vatten.

Strålande morgon i Fjällmossens naturreservat

Backpass och ny hemsida

Efter gårdagens 18 kilometer var det idag dags att vässa formen med ett backpass. Upp och ner sju gånger i en backe som var 250 meter lång. Jag tog det så pass lugnt att sista sträckan blev den snabbaste; alla sju sträckor klockade jag in på 1:07 +/- 2 sekunder. När jag nådde toppen låg pulsen på drygt 160 slag per minut. Kay kör ett liknande upplägg; distans- och intervallpass.

Igår fick jag med mig en motsträvig arbetskamrat på en brainstorm. Jag ville hitta en passande domän för min nya hemsida där jag ska marknadsföra föreläsningar om alla mina kommande äventyr. Efter någon minut kom jag på Äventyr für alle, men tänkte att det lät lite plojigt. Då sa min arbetskamrat: Äventyr för alla. Där satt den! Så snart kan du surfa in på www.aventyrforalla.se och beställa din alldeles egna föreläsning om hur du genomför ett äventyr. Tack Lollo!

/Jocke

En GPS-bild på ett backpass ser inte så spännande ut

Topptur i Norge

Efter helgen med fyra halvmaror åkte jag (Jocke) på klassresa till Norge med mina yngsta. Det var skönt att vila kroppen med två dagars resa och två dagars turåkning med ett gäng mestadels skidovana tolvåringar. Vi bodde på Soleggens fjellstue strax utanför Lom mellan Oslo och Trondheim.

Efter första dagens skidåkning gjorde vi en topptur. Jag vet inte om det är så här norrmännen vanligtvis gör, men vi spände på oss skidorna och vandrade 250 höjdmeter uppför ett berg. Många av barnen kroknade på vägen och tog av sig skidorna och gick, men jag och en handfull barn hade på oss skidorna så långt det gick. Det var ganska jobbigt så jag är imponerad av att de klarade det, speciellt sista backen som var nästan lika brant som en svart pist.

Efter en stund på toppen skulle vi ta oss ner igen. Det hade inte varit några problem med slalomskidor på fötterna, men nu hade jag längdskidor. Det blev ett kasande och ett sicksackande på både isig snö och djup mjuk snö med många vurpor. Ni som försökt ta er upp stående med skidor på fötterna i djup mjuk snö vet vad det handlar om. Det hela var inte direkt en boost för självkänslan; jag kände mig som en nybörjare på skidor.

Min fråga kvarstår: är det så här man bestiger berg på vintern i Norge?

/Jocke

Äntligen uppe på toppen med utsikt över Lom och fjorden

"Jag klarade det!" eller "Fy faan!"

Så var det klart. Helgens genrep är avklarat; fyra halvmaror på två dagar. Nog trodde jag att det skulle bli en utmaning, men jag underskattade nog det hela. Jag har ju både sprungit halvmaror och helmaror i tävlingsfart, så jag tänkte att springa en halvmara en till två minuter långsammare per kilometer ska väl inte vara någon match.

Första halvmaran rapporterade jag om i förra blogginlägget. Kände mig förvånansvärt sliten och blev lite orolig inför de kommande tre etapperna.

Andra halvmaran började som en plåga. Varje steg den första halvtimmen smärtade och farten var låg. Sedan lossnade det och jag kunde öka farten lite, men det dröjde inte många kilometer innan bröstvårtorna började skava, något jag inte råkat ut för på många år. Av någon anledning gick det över och jag kunde springa vidare relativt obehindrat. Farten sjönk dock och de sista fyra kilometrarna tror jag snitthastigheten hamnade på 8:20 per kilometer.

Inför tredje sträckan på söndagen försökte jag sova länge, men vaknade efter sju timmar. Jag kom iväg ganska sent, efter att ha handlat mat och slängt in lite tvätt i tvättstugan. Kände mig ganska pigg när jag sprang iväg, men det varade inte så länge. Genomförde sträckan på ungefär samma sätt som förstasträckan.

Starten för fjärde sträckan drog ut på tiden och jag kom inte iväg förrän efter tio på kvällen. Samma scenario som gårdagen visade det sig; det släppte efter en halvtimmes löpning. Det skavde dock i ljumskarna nästan från start. Märkligt nog gick denna plåga också över efter ett par kilometer. Löpplågan var däremot mer uppenbar. De sista två kilometrarna räknade jag ner sträckan var hundrade meter: "Bara 1, 9 kilometer kvar, bara 1,8 kilometer kvar...".

Nu är det dags att få c:a tre timmars skönhetssömn innan jag åker på klassresa med barnen till Soleggen i Norge.

/Jocke

Något tom blick efter fyra genomförda halvmaror på två dygn

Genrep med ultralöparna

Idag var jag inbjuden på evenemanget "Norrmalm all in", 45 kilometers löpning genom stans centrala delar. Det var ett skönt gäng och bland deltagarna fanns bland annat 24-timmarslöpare och blivande Iron-Man-genomförare. Själv deltog jag i drygt en mil innan jag tog adjö och sprang hem till Hökarängen.

Jag tyckte att det här var ett utmärkt tillfälle att träffa både lite folk som delar intresse av långlöpning och att genomföra mitt eget genrep. Min plan är att springa en dryg halvmara två gånger om dagen nu i helgen. Det skulle väl inte vara något problem tänkte jag, eftersom vårt mål är att springa just en halvmara på morgonen och en på eftermiddagen, när jag och Kay ska genomföra vår pilgrimslöpning i Spanien.

Nu sitter jag här framför datorn efter att ha legat och slumrat i sängen ett par timmar. Gänget ni ser nedan är antagligen fortfarande ute och springer och själv känner jag mig lite ledbruten och bävar inför mina tre kommande etapper. Hur ska det gå? Rapport kommer i morgon kväll.

/Jocke

Deltagarna i "Norrmalm all in" tar en kort rast efter en mil

Jakten på lätt fortsätter

I somras skrev jag om disktrasan jag tänkte ha med som handduk. Nu har jag fått höra från olika källor en oro hur det ska uppfattas om jag inte använder en handduk. En del av mig tänker att jag gör som jag vill, om folk har problem med att jag använder en disktrasa ligger det hos dem själva. En annan del tänker att det kan vara schysst att hålla en omsorg om andra. Vi får se om rebellen eller den som håller både mina och andras behov med varsamhet vinner.

Innan jag tänkt klart finns det andra områden där det går att spara betydligt mer vikt. Den lättaste sovsäcken i hemmet vägde drygt 800 gram, så när jag såg Haglöfs lättviktare L.I.M 50 på extrapris häromveckan slog jag till. 300 gram mindre i packningen kommer garanterat vara skönt efter 80 mils löpning.

/Jocke

Haglöfs L.I.M 50 väger endast 511 gram

På träningsfronten mycket nytt

Med dryga månaden kvar tills det stora äventyret har jag för första gången i min träningshistoria bokat in datum för träning. Jag har planerat in sex gympass under en fyraveckorsperiod. Jag kör då bland annat - den enligt olika källor ultimata övningen - marklyft. Har fortfarande lite träningsvärk efter måndagens pass. Utöver gymbesöken tänkte jag köra styrketräning på jobbet tre gånger under samma period.

Jag planerar också att under denna fyraveckorsperiod köra tre intervallpass och tre backpass. Mellan dessa vill jag springa lite längre sträckor. Planen är också att få till ett eller två set med lång, lugn löpning med dubbla pass två dagar på raken - med andra ord fyra halvmaror två dagar på varandra. Allt för att vänja kroppen vid kontinuerligt arbete utan så lång vila mellan varje pass.

Eftersom jag i år även ska genomföra En Svensk Klassiker hoppas jag att vargavintern snart ska ta slut så att jag får plocka fram min racer. Så det ser ut att bli en intensiv period fram tills det är dags att åka iväg.

/Jocke

Backträning vid vattentornet bredvid Högdalstoppen

Sponsorer sökes

För en dryg vecka sedan skickade jag iväg ett mejl till ett gäng leverantörer och tillverkare av sport- och träningsprodukter. Efter några svar med lyckönskningar till vårt äventyr men att de för tillfället inte kunde samarbeta med oss fick jag idag ett positivt besked: Vi har fått spons! Närmare info kommer senare.

Om du som läser denna blogg har något tips eller själv vill tipsa någon kan du använda nedanstående text som jag själv mejlade iväg:


Under tre veckor mellan 22/4-14/5 2013 kommer Joachim Berggren och Kay Rung att springa Camino de Santiago - pilgrimsleden - i norra Spanien. Vi kommer att springa de c:a 80 milen med en halvmara på morgonen och en halvmara på eftermiddagen. Under tiden vi springer och däremellan kommer vi att samtala och filosofera om stort och smått; människans plats i universum, hur vi kan samarbeta och lösa konflikter utan våld, hur vi kan skapa en värld där både vi människor, djuren och naturen kan blomstra.

Innan, under och efter äventyret kommer vi att dokumentera våra strapatser - både motgångar och (förhoppningsvis många fler) medgångar - med text, foton och video i våran blogg Två löpande pilgrimer (http://pilgrimsleden.blogspot.se/).

Vi bär med oss allt själva, så vi kommer vilja ha med oss lätt och minimalistiska utrustning som tål att vara ute i fält några veckor i stöten. Vi undrar om ni vill vara med på vårt äventyr. Kontakta oss om ni vill samarbeta:

Joachim Berggren: joachim@jberggren.se, 070-770 66 21

Kay Rung: kay@friareliv.se, 070-393 39 71

I brist på lämplig bild visar jag mitt nattläger under Öppet Spår