Genrep 2.0 - halvleksvila

Igår sprang jag hem från jobbet och började genrep 2.0 inför el Camino. När jag kom fram var jag lite orolig. Jag kände mig ganska mör och hade ont i trampdynan på höger fot och även på framsidan av vänster smalben, ljumskarna kändes inget vidare och jag hade dessutom lite ont i bägge hälsenorna. Det var minst sagt ingen optimal början på helgens planerade fyra halvmaror.

Lördagens första etapp gav mig dock hopp. Det kändes fortfarande på samma ställen som igår, fast inte alls lika mycket. Till en början hade jag svårt att hålla mitt planerade låga tempo (7 min/km) och fick koncentrera mig på att hålla igen. Det var faktiskt riktigt kul att springa hela vägen. Ett par bidragande orsaker kan vara att jag gjorde två stopp på vägen: det första på Addnature och det andra på Runner's Store. Jag fick lite vila och (nu blir jag lite generad) att köpa lite löpargrejor kanske kickade igång mina lyckohormoner: dopamin, serotonin och endorfiner?

Jag tror också att denna helgs upplägg med en halvmara kväll, morgon, kväll och morgon är lite skonsammare mot kroppen än första genrepets två per dag. Jag återkommer med rapport efter morgondagens sista etapp.

/Jocke

Strax beger jag mig ut på helgens andra halvmara

"Jag klarade det!" eller "Fy faan!"

Så var det klart. Helgens genrep är avklarat; fyra halvmaror på två dagar. Nog trodde jag att det skulle bli en utmaning, men jag underskattade nog det hela. Jag har ju både sprungit halvmaror och helmaror i tävlingsfart, så jag tänkte att springa en halvmara en till två minuter långsammare per kilometer ska väl inte vara någon match.

Första halvmaran rapporterade jag om i förra blogginlägget. Kände mig förvånansvärt sliten och blev lite orolig inför de kommande tre etapperna.

Andra halvmaran började som en plåga. Varje steg den första halvtimmen smärtade och farten var låg. Sedan lossnade det och jag kunde öka farten lite, men det dröjde inte många kilometer innan bröstvårtorna började skava, något jag inte råkat ut för på många år. Av någon anledning gick det över och jag kunde springa vidare relativt obehindrat. Farten sjönk dock och de sista fyra kilometrarna tror jag snitthastigheten hamnade på 8:20 per kilometer.

Inför tredje sträckan på söndagen försökte jag sova länge, men vaknade efter sju timmar. Jag kom iväg ganska sent, efter att ha handlat mat och slängt in lite tvätt i tvättstugan. Kände mig ganska pigg när jag sprang iväg, men det varade inte så länge. Genomförde sträckan på ungefär samma sätt som förstasträckan.

Starten för fjärde sträckan drog ut på tiden och jag kom inte iväg förrän efter tio på kvällen. Samma scenario som gårdagen visade det sig; det släppte efter en halvtimmes löpning. Det skavde dock i ljumskarna nästan från start. Märkligt nog gick denna plåga också över efter ett par kilometer. Löpplågan var däremot mer uppenbar. De sista två kilometrarna räknade jag ner sträckan var hundrade meter: "Bara 1, 9 kilometer kvar, bara 1,8 kilometer kvar...".

Nu är det dags att få c:a tre timmars skönhetssömn innan jag åker på klassresa med barnen till Soleggen i Norge.

/Jocke

Något tom blick efter fyra genomförda halvmaror på två dygn