Det är bara smärta...

Det är bara smärta, det är bara smärta, det är bara smärta... Detta mantra upprepade jag emellanåt gång på gång under min tredje halvmara för kvällen. Planen var att komma iväg klockan nio på kvällen, men tiden gick. Jag tror att jag drog ut på det i ett fruktlöst försök att slippa plågan. Jag kom iväg först vid halv elva och som väntat var varje steg en plåga. Första kilometern gick på nästan 8½ minut, bara en aning snabbare än mitt raska promenadtempo. Kroppen kunde helt enkelt inte springa fortare än så.

Att benen ömmade och värkte var förväntat, men det som var värre var att mina bröstvårtor skavde mot tröjan och smärtade. Därav ovanstående mantra. Jag inbillar mig att de kan härdas och att de blir okänsligare, hursomhelst verkar det vara ett fenomen som dyker upp när jag springer mycket och intensivt. Smärtan kom och gick men var försvunnen den sista timmen och återkom igen en stund under dagens fjärde etapp.

Jag befann mig i ett mystiskt tillstånd. Rationellt sett - med tanke på hur det kändes i kroppen - tycker jag att jag skulle lida och önska ett slut på eländet. Men det var som om sinnet skiljts från kroppen och accepterat läget: "Jaha, det är väl det här jag ska göra". Så benen malde på i sitt sakta lunk genom söderförort. Tanken slog mig att jag ibland levde i den paradoxala känslan av glädjelös eufori. Svårt att beskriva, någon annan som sprungit länge kanske känner igen sig?

Efter dagens fjärde och avslutande etapp har jag genomfört genrep 2.0 inför äventyret i de spanska bergen. Jag hoppas nu att kroppen är inställd på kontinuerligt och monotont arbete många dagar i sträck. Själv är jag redo för en vilodag med välgörande massage.

/Jocke

Detta är vad som fyllt min synfält stora delar av helgen

Genrep 2.0 - halvleksvila

Igår sprang jag hem från jobbet och började genrep 2.0 inför el Camino. När jag kom fram var jag lite orolig. Jag kände mig ganska mör och hade ont i trampdynan på höger fot och även på framsidan av vänster smalben, ljumskarna kändes inget vidare och jag hade dessutom lite ont i bägge hälsenorna. Det var minst sagt ingen optimal början på helgens planerade fyra halvmaror.

Lördagens första etapp gav mig dock hopp. Det kändes fortfarande på samma ställen som igår, fast inte alls lika mycket. Till en början hade jag svårt att hålla mitt planerade låga tempo (7 min/km) och fick koncentrera mig på att hålla igen. Det var faktiskt riktigt kul att springa hela vägen. Ett par bidragande orsaker kan vara att jag gjorde två stopp på vägen: det första på Addnature och det andra på Runner's Store. Jag fick lite vila och (nu blir jag lite generad) att köpa lite löpargrejor kanske kickade igång mina lyckohormoner: dopamin, serotonin och endorfiner?

Jag tror också att denna helgs upplägg med en halvmara kväll, morgon, kväll och morgon är lite skonsammare mot kroppen än första genrepets två per dag. Jag återkommer med rapport efter morgondagens sista etapp.

/Jocke

Strax beger jag mig ut på helgens andra halvmara

Topptur i Norge

Efter helgen med fyra halvmaror åkte jag (Jocke) på klassresa till Norge med mina yngsta. Det var skönt att vila kroppen med två dagars resa och två dagars turåkning med ett gäng mestadels skidovana tolvåringar. Vi bodde på Soleggens fjellstue strax utanför Lom mellan Oslo och Trondheim.

Efter första dagens skidåkning gjorde vi en topptur. Jag vet inte om det är så här norrmännen vanligtvis gör, men vi spände på oss skidorna och vandrade 250 höjdmeter uppför ett berg. Många av barnen kroknade på vägen och tog av sig skidorna och gick, men jag och en handfull barn hade på oss skidorna så långt det gick. Det var ganska jobbigt så jag är imponerad av att de klarade det, speciellt sista backen som var nästan lika brant som en svart pist.

Efter en stund på toppen skulle vi ta oss ner igen. Det hade inte varit några problem med slalomskidor på fötterna, men nu hade jag längdskidor. Det blev ett kasande och ett sicksackande på både isig snö och djup mjuk snö med många vurpor. Ni som försökt ta er upp stående med skidor på fötterna i djup mjuk snö vet vad det handlar om. Det hela var inte direkt en boost för självkänslan; jag kände mig som en nybörjare på skidor.

Min fråga kvarstår: är det så här man bestiger berg på vintern i Norge?

/Jocke

Äntligen uppe på toppen med utsikt över Lom och fjorden

"Jag klarade det!" eller "Fy faan!"

Så var det klart. Helgens genrep är avklarat; fyra halvmaror på två dagar. Nog trodde jag att det skulle bli en utmaning, men jag underskattade nog det hela. Jag har ju både sprungit halvmaror och helmaror i tävlingsfart, så jag tänkte att springa en halvmara en till två minuter långsammare per kilometer ska väl inte vara någon match.

Första halvmaran rapporterade jag om i förra blogginlägget. Kände mig förvånansvärt sliten och blev lite orolig inför de kommande tre etapperna.

Andra halvmaran började som en plåga. Varje steg den första halvtimmen smärtade och farten var låg. Sedan lossnade det och jag kunde öka farten lite, men det dröjde inte många kilometer innan bröstvårtorna började skava, något jag inte råkat ut för på många år. Av någon anledning gick det över och jag kunde springa vidare relativt obehindrat. Farten sjönk dock och de sista fyra kilometrarna tror jag snitthastigheten hamnade på 8:20 per kilometer.

Inför tredje sträckan på söndagen försökte jag sova länge, men vaknade efter sju timmar. Jag kom iväg ganska sent, efter att ha handlat mat och slängt in lite tvätt i tvättstugan. Kände mig ganska pigg när jag sprang iväg, men det varade inte så länge. Genomförde sträckan på ungefär samma sätt som förstasträckan.

Starten för fjärde sträckan drog ut på tiden och jag kom inte iväg förrän efter tio på kvällen. Samma scenario som gårdagen visade det sig; det släppte efter en halvtimmes löpning. Det skavde dock i ljumskarna nästan från start. Märkligt nog gick denna plåga också över efter ett par kilometer. Löpplågan var däremot mer uppenbar. De sista två kilometrarna räknade jag ner sträckan var hundrade meter: "Bara 1, 9 kilometer kvar, bara 1,8 kilometer kvar...".

Nu är det dags att få c:a tre timmars skönhetssömn innan jag åker på klassresa med barnen till Soleggen i Norge.

/Jocke

Något tom blick efter fyra genomförda halvmaror på två dygn

Genrep med ultralöparna

Idag var jag inbjuden på evenemanget "Norrmalm all in", 45 kilometers löpning genom stans centrala delar. Det var ett skönt gäng och bland deltagarna fanns bland annat 24-timmarslöpare och blivande Iron-Man-genomförare. Själv deltog jag i drygt en mil innan jag tog adjö och sprang hem till Hökarängen.

Jag tyckte att det här var ett utmärkt tillfälle att träffa både lite folk som delar intresse av långlöpning och att genomföra mitt eget genrep. Min plan är att springa en dryg halvmara två gånger om dagen nu i helgen. Det skulle väl inte vara något problem tänkte jag, eftersom vårt mål är att springa just en halvmara på morgonen och en på eftermiddagen, när jag och Kay ska genomföra vår pilgrimslöpning i Spanien.

Nu sitter jag här framför datorn efter att ha legat och slumrat i sängen ett par timmar. Gänget ni ser nedan är antagligen fortfarande ute och springer och själv känner jag mig lite ledbruten och bävar inför mina tre kommande etapper. Hur ska det gå? Rapport kommer i morgon kväll.

/Jocke

Deltagarna i "Norrmalm all in" tar en kort rast efter en mil

På träningsfronten mycket nytt

Med dryga månaden kvar tills det stora äventyret har jag för första gången i min träningshistoria bokat in datum för träning. Jag har planerat in sex gympass under en fyraveckorsperiod. Jag kör då bland annat - den enligt olika källor ultimata övningen - marklyft. Har fortfarande lite träningsvärk efter måndagens pass. Utöver gymbesöken tänkte jag köra styrketräning på jobbet tre gånger under samma period.

Jag planerar också att under denna fyraveckorsperiod köra tre intervallpass och tre backpass. Mellan dessa vill jag springa lite längre sträckor. Planen är också att få till ett eller två set med lång, lugn löpning med dubbla pass två dagar på raken - med andra ord fyra halvmaror två dagar på varandra. Allt för att vänja kroppen vid kontinuerligt arbete utan så lång vila mellan varje pass.

Eftersom jag i år även ska genomföra En Svensk Klassiker hoppas jag att vargavintern snart ska ta slut så att jag får plocka fram min racer. Så det ser ut att bli en intensiv period fram tills det är dags att åka iväg.

/Jocke

Backträning vid vattentornet bredvid Högdalstoppen

Sponsorer sökes

För en dryg vecka sedan skickade jag iväg ett mejl till ett gäng leverantörer och tillverkare av sport- och träningsprodukter. Efter några svar med lyckönskningar till vårt äventyr men att de för tillfället inte kunde samarbeta med oss fick jag idag ett positivt besked: Vi har fått spons! Närmare info kommer senare.

Om du som läser denna blogg har något tips eller själv vill tipsa någon kan du använda nedanstående text som jag själv mejlade iväg:


Under tre veckor mellan 22/4-14/5 2013 kommer Joachim Berggren och Kay Rung att springa Camino de Santiago - pilgrimsleden - i norra Spanien. Vi kommer att springa de c:a 80 milen med en halvmara på morgonen och en halvmara på eftermiddagen. Under tiden vi springer och däremellan kommer vi att samtala och filosofera om stort och smått; människans plats i universum, hur vi kan samarbeta och lösa konflikter utan våld, hur vi kan skapa en värld där både vi människor, djuren och naturen kan blomstra.

Innan, under och efter äventyret kommer vi att dokumentera våra strapatser - både motgångar och (förhoppningsvis många fler) medgångar - med text, foton och video i våran blogg Två löpande pilgrimer (http://pilgrimsleden.blogspot.se/).

Vi bär med oss allt själva, så vi kommer vilja ha med oss lätt och minimalistiska utrustning som tål att vara ute i fält några veckor i stöten. Vi undrar om ni vill vara med på vårt äventyr. Kontakta oss om ni vill samarbeta:

Joachim Berggren: joachim@jberggren.se, 070-770 66 21

Kay Rung: kay@friareliv.se, 070-393 39 71

I brist på lämplig bild visar jag mitt nattläger under Öppet Spår

Utmaningarna fortsätter

Jag och Kay fortsätter utsätta våra kroppar för prövningar så vi är redo för vårt äventyr i vår. Kay slog sitt personbästa i Granlunken för ett par veckor sedan. Själv deltog jag förra helgen i the Golden Guru. Först sprang jag Stockholm halvmarathon. Jag satsade inte på personbästa, men tog mig runt på min planerade tid. Sedan var det dags för 108 stycken solhälsningar. Det var den klart jobbigaste delen och jag tvivlade emellanåt på om jag skulle klara av det hela. När solhälsningarna äntligen var slut efter c:a två timmar var det dags för medidance; två timmars röjig dans till pulserande musik. Det var den roligaste och klart svettigaste delen av programmet.

Om en vecka väntar min nästa utmaning: Att försöka klara Lidingöloppets 30 km på under tre timmar.

/Jocke

Innan start mellan riksdagen och slottet.

The Golden Guru

Förberedelserna för vårt äventyr fortsätter. En hjälp är att delta i olika lopp så blir det extra roligt att springa de där extra kilometerna. Kay ska till exempel springa 18 km i loppet Granlunken i helgen. Själv ska jag delta i "the Golden Guru" 15:e september. Arrangörerna kallar det "Yoga's answer to Iron Man" och vi som deltar ska springa en halvmara, utföra 108 solhälsningar och sedan dansa i två timmar.

Utöver detta har vi också som mål att finna 20 personer var som är villiga att bidra med 250 kronor till ett välgörenhetsprojekt för utsatta barn som heter Reach Grenada. Vill du vara med och hjälpa mig att nå mitt mål kan du gå in här. Hoppas vi ses på gatorna 15:e september.

/Jocke