Vem är den där Kay?

Ni som följer denna blogg har mest läst om mina bravader och ni undrar säkert vem den där Kay är. Det verkar som han prioriterar andra saker än att skriva blogginlägg, som att springa uppför vulkaner på Island, ge ut nya böcker på sitt förlag och vara med i allehanda medier som tidningar och TV. Om du är nyfiken på vem jag ska dela 80 mil tillsammans med kan du läsa en artikel från Norrbottenskuriren här.

Kay utrustad med ryggsäck på väg till matbutiken?

Pilgrimspassen har anlänt!

Idag när jag kom hem låg det ett brev på bordet. Våra pilgrimspass har anlänt! Jag har verkligen inte tagit reda på så mycket fakta, men vad jag förstår får vi tillgång till billiga härbärgen när vi visar upp passen. Vi kanske också får någon slags välsignelse, och det kan sannerligen behövas när vi ska ta oss fram löpandes i 80 mil. Den som är skarpsynt kan se att sträckan vi ska ta oss går genom norra Spanien.

/Jocke

Våra två pilgrimspass har anlänt

Var dag har nog av sin egen plåga

Knappt har jag andats ut efter helgens bravader (se de två tidigare inläggen) innan nästa smärtsensation inträffar. Jag tänkte att det kunde vara skönt med lite massage och få en genomkörare av musklerna på min vilodag. Nog fick jag en genomkörare alltid. Det kändes nästan som om muskler och senor skiljdes åt. medan jag låg och stönade av smärta ryckte benen till av smärtreflexerna.

Som extra krydda fick jag lite nålbehandling för benhinnan på vänster smalben. Nålen kördes in i muskeln på diverse ställen och emellanåt strålade smärtan ut hela vägen till yttersidan av foten. Efter det var jag ganska spak.

Dessutom var jag en sväng till distriktsköterskan som tittade till trampdynan på höger fot som gör väldigt ont. Hon grävde runt lite med en nål och konstaterade att det var en vårta. Jag blev rekommenderad att fila ned förhårdningarna med en fotfil (hon blev förvånad att jag inte redan hade en).

Nu får jag bara hoppas att både helgens och dagens kroppsbehandlingar har avsedd verkan och att jag snart står rustad inför våra 80 mils löpning.

Nålen tränger in genom huden och böjs mot benet

Äventyr på mossen och gaffatejpens välsignelse

Igår morse gav vi oss av - jag, svärfar och en svåger - på ett litet äventyr. Vi tog bilen från Nyköping och innan Kolmården tog vi av och körde fem kilometer på en liten grusväg och kom så fram till Fjällmossen. Vi tog fram skidorna och i nästan två timmar skidade vi fram i lugnt tempo, mestadels över mossen men också en och annan bökig tur genom skogarna som omgärdade Fjällmossen.

Jag tror att det var välgörande alternativ träning med paus från löpning och styrketräning. Det blev mycket stakning i ett så gott som helt flackt landskap, en upplevelse för både kropp och själ. Solen värmde och skaren övergick snart i mjuk snö som stavarna sjönk ner några decimeter i. Tricket blev att träffa hålen där tidigare åkare satt ner sina stavar; där kunde stavarna ofta få fäste och inte sjunka ner så långt.

Med mig hade jag också min nylagade vätskeblåsa. Den har läckt under flera månader och först för ett par dagar sedan lokaliserade jag läckan. Jag använde gaffatejp och som väntat slöt den hermetiskt tätt. Så nu har jag äntligen en ryggsäck som bara blir blöt av svett och inte av läckande vatten.

Strålande morgon i Fjällmossens naturreservat

Genrep med ultralöparna

Idag var jag inbjuden på evenemanget "Norrmalm all in", 45 kilometers löpning genom stans centrala delar. Det var ett skönt gäng och bland deltagarna fanns bland annat 24-timmarslöpare och blivande Iron-Man-genomförare. Själv deltog jag i drygt en mil innan jag tog adjö och sprang hem till Hökarängen.

Jag tyckte att det här var ett utmärkt tillfälle att träffa både lite folk som delar intresse av långlöpning och att genomföra mitt eget genrep. Min plan är att springa en dryg halvmara två gånger om dagen nu i helgen. Det skulle väl inte vara något problem tänkte jag, eftersom vårt mål är att springa just en halvmara på morgonen och en på eftermiddagen, när jag och Kay ska genomföra vår pilgrimslöpning i Spanien.

Nu sitter jag här framför datorn efter att ha legat och slumrat i sängen ett par timmar. Gänget ni ser nedan är antagligen fortfarande ute och springer och själv känner jag mig lite ledbruten och bävar inför mina tre kommande etapper. Hur ska det gå? Rapport kommer i morgon kväll.

/Jocke

Deltagarna i "Norrmalm all in" tar en kort rast efter en mil

Jakten på lätt fortsätter

I somras skrev jag om disktrasan jag tänkte ha med som handduk. Nu har jag fått höra från olika källor en oro hur det ska uppfattas om jag inte använder en handduk. En del av mig tänker att jag gör som jag vill, om folk har problem med att jag använder en disktrasa ligger det hos dem själva. En annan del tänker att det kan vara schysst att hålla en omsorg om andra. Vi får se om rebellen eller den som håller både mina och andras behov med varsamhet vinner.

Innan jag tänkt klart finns det andra områden där det går att spara betydligt mer vikt. Den lättaste sovsäcken i hemmet vägde drygt 800 gram, så när jag såg Haglöfs lättviktare L.I.M 50 på extrapris häromveckan slog jag till. 300 gram mindre i packningen kommer garanterat vara skönt efter 80 mils löpning.

/Jocke

Haglöfs L.I.M 50 väger endast 511 gram

På träningsfronten mycket nytt

Med dryga månaden kvar tills det stora äventyret har jag för första gången i min träningshistoria bokat in datum för träning. Jag har planerat in sex gympass under en fyraveckorsperiod. Jag kör då bland annat - den enligt olika källor ultimata övningen - marklyft. Har fortfarande lite träningsvärk efter måndagens pass. Utöver gymbesöken tänkte jag köra styrketräning på jobbet tre gånger under samma period.

Jag planerar också att under denna fyraveckorsperiod köra tre intervallpass och tre backpass. Mellan dessa vill jag springa lite längre sträckor. Planen är också att få till ett eller två set med lång, lugn löpning med dubbla pass två dagar på raken - med andra ord fyra halvmaror två dagar på varandra. Allt för att vänja kroppen vid kontinuerligt arbete utan så lång vila mellan varje pass.

Eftersom jag i år även ska genomföra En Svensk Klassiker hoppas jag att vargavintern snart ska ta slut så att jag får plocka fram min racer. Så det ser ut att bli en intensiv period fram tills det är dags att åka iväg.

/Jocke

Backträning vid vattentornet bredvid Högdalstoppen

I fäders spår för framtids segrar

Nu har det gått några dagar sedan våra strapatser i Öppet Spår. Som alltid när jag står på startlinjen inför ett längre lopp strömmar motstridiga känslor genom kroppen. Med skräckblandad förtjusning frågar jag mig själv varför jag står där. Jag har gått upp innan kl 04 på morgonen efter att ha sovit några få timmar i en skolsal med snarkande män, åkt buss i två timmar och får sedan stå och frysa i gryningsljuset innan starten äntligen går. Jag kom på mig själv med att tänka "Jag behöver faktiskt inte göra det här".

Men starten går och jag, Kay och Liv stakar iväg och efter den två kilometer långa backen med 150 meter i höjdskillnad kommer jag äntligen upp till loppets högsta punkt och framför mig ligger ett par mils flack åkning i myrmarker. Det har blivit mildare och solen strålar i kapp med mitt humör. Jag vill egentligen bara skrika av hänförelse, men låter min återhållsamma sida ta över. Jag tar dock mod till mig efter någon mil och i sällskap med Kay skriker jag "Skidpropaganda!" när vi kommer fram ur skuggan och solen gnistrar i skidspåret.

Efter ett par mil släpper jag iväg Kay och tar mig resten av loppet fram i mitt eget tempo. Jag tyckte inte att jag har något riktigt klipp i åkningen och uppförsbackarna är många fler än vad jag kommer ihåg. Däremot är utförsåkningen inte alls lika läskig och kilometerskyltarna tornar inte upp sig på samma sätt med alltför många kilometer kvar att åka som vid mina två första Öppet Spår-lopp. När jag kommer till Evertsberg med 43 kilometer kvar känns det nästan som jag är i mål.

Jag är dock trött, speciellt i armarna och axlarna efter all stakning. Och när spåren blir isiga tappar jag allt fäste och får förlita mig på att staka ännu mer. När jag äntligen glider in genom portalen med devisen "I fäders spår för framtids segrar" har jag trots att jag är trött slagit personbästa med nästan en sekund per kilometer. Kay kom in en halvtimme före mig och Liv lade mot slutet i en extra växel och kom in någon timme efter.

Jag är mer än nöjd och ser nu fram emot mycket mer löpning inför vårt nästa äventyr i de spanska bergen.

Ett tillägg: Observera fläcken med blåbärssoppa på nummerlappen. Det är en hyllning till min arbetskamrats pappa, Haldo Näsström, som genomfört en mängd olika vasalopp genom åren. I år kunde han tyvärr inte köra något lopp, men jag fick berättat att han alltid såg till att spilla blåbärssoppa på nummerlappen, en tradition jag gärna för vidare.

/Jocke

Efter loppet ser jag inte alltför sliten ut

Propaganda

Snart är det dags! På söndag tar jag bussen upp till Mora inför måndagens Öppet Spår. För att få lite spridning på bloggen har jag tillverkat en reklambild jag tänkte ha hängande på ryggsäcken. Förhoppningsvis resulterar bilden i några trevliga samtal och vem vet... kanske kan jag få kontakt med någon som vill ge oss spons?/

Jocke

Propagandamaterial

Lyxen med en hel disktrasa

När man ska ut på en löprunda på 80 mil gäller det att packa lätt. En inspirationskälla är Jörgen Johansson och hans hemsida och bok om att packa fjäderlätt. Istället för handduk föreslår Jörgen att man tar med en disktrasa. Jag testade att använda disktrasa för någon månad sedan efter att jag duschat och det funkade förvånansvärt väl. Jag blev torr på bara två urvridningar (men så har jag ju inte så mycket hår på huvudet).

Jörgen tycker dock att en disktrasa är för tung (min på bilden väger 10 gram) och föreslår att man delar på den så slipper man några gram som tynger packningen. Vi får väl se om jag lyxar till det med en hel disktrasa eller inte när det är dags.

Om en stund ska jag iväg till Lidingöloppet och springa 30 km. Förhoppningsvis klarar jag sträckan under tre timmar. Fortsättning följer...

/Jocke

Disktrasan kanske är för tung

Utmaningarna fortsätter

Jag och Kay fortsätter utsätta våra kroppar för prövningar så vi är redo för vårt äventyr i vår. Kay slog sitt personbästa i Granlunken för ett par veckor sedan. Själv deltog jag förra helgen i the Golden Guru. Först sprang jag Stockholm halvmarathon. Jag satsade inte på personbästa, men tog mig runt på min planerade tid. Sedan var det dags för 108 stycken solhälsningar. Det var den klart jobbigaste delen och jag tvivlade emellanåt på om jag skulle klara av det hela. När solhälsningarna äntligen var slut efter c:a två timmar var det dags för medidance; två timmars röjig dans till pulserande musik. Det var den roligaste och klart svettigaste delen av programmet.

Om en vecka väntar min nästa utmaning: Att försöka klara Lidingöloppets 30 km på under tre timmar.

/Jocke

Innan start mellan riksdagen och slottet.

The Golden Guru

Förberedelserna för vårt äventyr fortsätter. En hjälp är att delta i olika lopp så blir det extra roligt att springa de där extra kilometerna. Kay ska till exempel springa 18 km i loppet Granlunken i helgen. Själv ska jag delta i "the Golden Guru" 15:e september. Arrangörerna kallar det "Yoga's answer to Iron Man" och vi som deltar ska springa en halvmara, utföra 108 solhälsningar och sedan dansa i två timmar.

Utöver detta har vi också som mål att finna 20 personer var som är villiga att bidra med 250 kronor till ett välgörenhetsprojekt för utsatta barn som heter Reach Grenada. Vill du vara med och hjälpa mig att nå mitt mål kan du gå in här. Hoppas vi ses på gatorna 15:e september.

/Jocke

Att springa långt har sina fördelar

Inför ett äventyr som att springa pilgrimsleden behöver kroppen vänja sig vid hårt arbete. Jag såg precis på Kays RunKeeper-status att han slagit rekord i längsta sträcka per månad. Själv har jag ökat sträckan för mitt långpass som jag springer ungefär varannan vecka. Igår sprang jag 31,5 km till jobbet. Jag tror det är den tredje längsta sträcka jag sprungit; de två längsta är mina två marathonlopp.

En av fördelarna med att springa långt är möjligheten att upptäcka nya miljöer, men också att få uppleva strapatser och äventyr i vardagen. Till exempel fick jag igår förmånen att springa genom denna järnvägstunnel. Strax efter att jag lämnat banvallen passerade ett tåg i full fart. Nästa inlägg hoppas jag kommer handla om the Golden Guru...

/Jocke

En av fördelarna med att springa.

Vilse på Sörmlandsleden

I förrgår sprang jag ett längre pass på drygt tre timmar för att vänja kroppen inför både The Golden Guru - där en del är Stockholms halvmarathon (mer om det i ett kommande inlägg) - och Lidingöloppet men framför allt inför löpningen på pilgrimsleden i vår. Planen var att springa Sörmlandsleden från Björkhagen till Haninge, men morgonen det begav sig ändrade jag mig och sprang först från Hökarängen.

När jag väl kommit in på Sörmlandsleden passerade jag en liten bro mellan Dammtorpssjön och Söderbysjön. Ibland kan jag bli hänförd av blandningen mellan kultur och natur; när människan lyckas infoga något i naturen som inte stör skönhetsupplevelsen. Jag sprang vidare och ångrade snart att jag inte stannat upp och passat på att njuta av utsikten.

Snart kom jag upp på ett berg med utsikt över Ulvsjön. Nu stannade jag upp och tog in vyn och passade samtidigt på att ta några foton. När jag skulle vidare tog de oranga markeringarna slut. Jag fortsatte springa och hoppades på att återfinna dem, vilket jag gjorde efter någon kvart. Det dröjde inte lång stund innan jag var tillbaka vid bron som jag ångrat att jag passerat så fort.

När vi väl springer pilgrimsleden hoppas jag att jag kommer ihåg att stanna upp och njuta av vad som helst som kommer i vår väg. För jag hoppas inte att vi kommer ha sån tur att vi springer vilse och får uppleva samma utsikt två gånger!

/Jocke


Denna bro får ni se för att jag sprang vilse



Jag bytte asfalt mot kantareller

Som familjefar och löpare med ambitioner som att springa 80 mil från Frankrike till Spanien gäller det att hitta tillfälle till träning i vardagen. Idag lämnade jag in bilen för kamremsbyte i Tyresö. Vad passade då bättre än att ta sig hem därifrån med löparskorna på? Och som grädde på moset kommer jag att cykla och hämta bilen och får på så vis ett dubbelpass, vilket vi kommer att ha varje dag på vår pilgrimsrunda.

Jag kommer dock inte cykla samma väg som jag sprang. Jag hade planerat att ta mig asfaltsvägen hem, men tunneln under motorvägen var avstängd. Istället blev det ett irrande genom kuperad och obanad terräng så rundan slutade på nästan 15 km istället för planerade 10 km. Detta vardagsäventyr resulterade förutom i sköna naturupplevelser också i lite lunchtillbehör.

/Jocke

Löpturer för en till skogens guld

Upptrappning

För att springa 80 mil på ett par tre veckor behövs det rejält med träning. Efter min (Jocke) och Kays jubileumsmara har jag tagit det ganska lugnt med löpningen. Jag har varvat lättare löppass med både rullskidor och landsvägscykling. Inför Lidingöloppets 30 km i kuperad terräng behöver jag komma upp i både tid och sträcka, helst vill jag springa minst tre längre pass på 3 mil, så att jag är lite bättre rustad än inför senaste maran. 

Idag var jag ute på ett 15km-pass med min nyblivne kollektivhusgranne Fredrik. Vi har sprungit ihop ett par tre gånger i månaden sedan vi träffades på väg in till Midnattsloppet för snart ett år sedan. Något av det godaste jag vet - alla kategorier - är att efter ett pass göra i ordning en smoothie fullsmackad med både kolhydrater, fett och protein. Idag bestod den av hasselnötter och solrosfrön som jag mixade tillsammans med sojaproteinpulver, nyponmjöl och en gnutta spirulinapulver. Efter någon minut tillsatte jag en dl russin och fortsatte mixa till en jämn pasta. Sedan tillsatte jag linfröolja och lagom mycket hemmagjord (tack Cissi!) sojamjölk till en drickbar konsistens. Mums! Blir sugen på att gå ut och springa igen bara vid tanken på denna delikata dryck.

Smaskig smoothie för återhämtning

Välkomna till pilgrimsbloggen!

För drygt ett år sedan frågade Kay om jag var intresserad av att springa Pilgrimsleden i norra Spanien med honom. Han behövde inte vänta länge på svar. Klart att jag var intresserad! Tänk att få möjlighet att springa ett marathon per dag och däremellan vegetera och filosofera i sällskap med Kay. Oslagbart!

Vi planerar att resa någon gång i slutet av april 2013 och vara borta i cirka tre veckor. Tanken är att vi springer ett par mil på morgonen, vilar under de varmaste timmarna mitt på dagen och sedan springer ett par mil närmare kvällen. Vi kommer bära med oss all packning själva så vi behöver köra minimalistiskt och bara ta med det allra nödvändigaste.

Så min vana trogen vill jag dokumentera våra förberedelser att löpandes ta oss de 80 milen från St. Jean Pied de Port till Santiago de Compostela. Tipsa oss gärna om allt matnyttigt du kan komma på.

Jocke och Kay inför jubileumsmaran i Stockholm 14/7 2012