Nu har vi ätit vår tredje gemensamma pilgrimsmiddag. Jag fick tonfisk på min sallad som jag petade bort. Kay ville kanske ha den om han inte blev mätt men det tyckte inte den spanska servitrisen (som för övrigt tycktes ha inställningen "skyll dig själv" när jag påpekade att jag beställt vegetariskt). Vägen hit till Ventosa var som en pilgrimsvandring i sig: fylld av lidande och umbäranden. Kay hade ont, jag var sliten, det var kallt och blåsigt, hagel blandades med regn och vägen var bra mycket längre än kilometeranvisningarna på våra pilgrimskartor. Vårt härbärge tycks drivas med hårda nypor av en sträng matrona. Men under den respektingivande och bistra ytan tycks det finnas en underfundig humor. Vi vågar trots det inte trotsa läggtiden kl. 22. Så god natt så hörs vi imorgon.
 |
| Bakom dessa murar tycks härbärget styras med militär disciplin |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar