Det var en svensk och en dansk och en tjeck...

Måndag 29 april 2013 kl. 21:20. Idag har jag betalat för mitt härbärge, fast jag kunde nog ha sluppit det den här gången också. Det var ingen värdinna på plats idag heller så jag fick hjälp av ett par personer som ringde henne.

Annars har det varit lite träligt. Jag vandrade i lera 1100 höjdmeter över havet, det var kallt och det snöade, det var väldigt kuperat och det enda spåret av civilisation under 12 kilometer var själva vägen jag gick på.

Middagen ikväll avnjöts i sällskap av ett dansk-tjeckiskt par som hann bjuda mig till sitt bord precis före mina franska rumskamrater. Det är till att vara populär.

Mina bordsgrannar på en restaurang med väldig god (om än lite) mat

Springnota

Måndag 29 april 2013 kl. 10:33. Har gått dagens första mil och sitter och tar igen mig på ett fik i Belorado. Vägen hit var kall, blöt och småregnig. Träffade en kompis på vägen, men hen sa inget och eftersom jag inte är någon tankeläsare visste jag inte vad hen ville. På vägen passade jag på att meditera lite och strax efteråt kom jag att tänka på Hanna och fylldes av kärlek så att tårarna började rinna.

Det fanns ingen ansvarig för härbärget på plats under hela min vistelse. Jag fick helt enkelt stämpla mitt pilgrimspass själv och tacka för en gratisnatt.

Fick sällskap av en hund när jag bytte kläder

Hoppet lever

Söndag 28 april 20:05. När jag skrev förra inlägget kände jag mig ganska låg. Benen och fötterna värkte och jag avundades nästan Kay på hotellrummet. Då jag gick iväg kändes det segt ett par kilometer och jag planerade att stanna i nästa by. Efter ett tag återvände dock livsandarna och jag kände mig riktigt pigg. Trots det tänkte jag stanna och fika men jag gick förbi caféerna av bara farten och kom snart fram till Redecilla del Camino. Värdinnan på härbärget var borta så jag tog en sängplats och gick och beställde mat på den lokala restaurangen. Jag fick både förrätt och varmrätt tillagat just för mig för det facila priset av nio euro.

Som synes på fotot hinner jag ända fram (om benen håller) och jag behöver inte ens förflytta mig en mara per dag i genomsnitt!

Vandring i ett område med avståndsskyltar varje kilometer

Ännu en skilsmässa

Söndag 28 april 2013 kl. 16:27. I morse lämnade vi Ventosa med glatt mod trots kyla och blåst. Kays fot höll inte så länge och vi fick ta avsked igen. Så nu har jag vandrat ensam från Najera. Sitter och tar igen mig efter att ha doppat fötterna i vattnet ni ser bakom mig. Det kanske ser pittoreskt ut, men denna rastplats är full av fågelskit och vattenkranen är trasig. Jag gick förbi caféerna med wifi och plötsligt var jag utanför stan. Ganska slut i både fötter och ben ska jag snart lämna Santo Domingo de la Calzada bakom mig.

Ensam och väldigt trött i benen tar jag igen mig på rastplatsen Gud glömde

Väckta av kyrkokörer

Ännu en morgon på ännu ett härbärge. Andra gången vi blir väckta av kyrkokörer som efter ett tag blev avlösta av Corelli: 2. Allemanda (enligt Shazam). Vi ser inte riktigt fram emot att gå ut, men vår stränga (men rättvisa) matrona visar ingen pardon. En grad "varmt" och under gårdagen hotade dom med regn och snö, men det verkar utebli. Kays fot och smalben har mått bättre så vi får se om det blir ännu en hotellvistelse

Under den vänliga ytan döljs en stenhård järnlady som man inte trotsar

Pilgrimerna är återförenade

Nu har vi ätit vår tredje gemensamma pilgrimsmiddag. Jag fick tonfisk på min sallad som jag petade bort. Kay ville kanske ha den om han inte blev mätt men det tyckte inte den spanska servitrisen (som för övrigt tycktes ha inställningen "skyll dig själv" när jag påpekade att jag beställt vegetariskt). Vägen hit till Ventosa var som en pilgrimsvandring i sig: fylld av lidande och umbäranden. Kay hade ont, jag var sliten, det var kallt och blåsigt, hagel blandades med regn och vägen var bra mycket längre än kilometeranvisningarna på våra pilgrimskartor. Vårt härbärge tycks drivas med hårda nypor av en sträng matrona. Men under den respektingivande och bistra ytan tycks det finnas en underfundig humor. Vi vågar trots det inte trotsa läggtiden kl. 22. Så god natt så hörs vi imorgon.

Bakom dessa murar tycks härbärget styras med militär disciplin

Förmiddagens plan

Efter en skön natts sömn känns benen och fötterna nästan pigga. Förmiddagens plan är att ta mig från Torres del Rio till Logroño dit Kay anländer med buss vid 12-tiden. Det är en sträcka på 20 kilometer och eftersom jag promenerar idag också hinner jag ta ett par korta pauser.

Min älskade topografikarta som nästan visade rätt avstånd mellan byarna